För allt

Orkar inte vara någon jag inte är längre.
Orkar inte sätta ett fejkat leende på läpparna.
Orkar inte hjälpa, utan att bli hjälpt tillbaka.
Orkar inte vara osynlig jämt och ständigt.
Orkar inte med det här längre helt enkelt.
Men det finns en del som får mig att orka.
Tack, ett ord som jag verkligen menar nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0